till och börja med
jag har faktiskt alla indianer i kanoten, jag var bara väldigt trött! Okeeeej?!
Jag har tänkt lite vad jag vill göra i mitt liv så jag har gjort en liten "to do list":
1) Springa igenom uppsalas gågata utklädd till en oliv med min mina två kompanjoner (emelie & Therése)
2) Krama en random person och börja fejk gråta och säga något i stil som "åååh henrik vad länge sen! du fattar inte vad jag har saknat dig!" sen är det då meningen att den där människan ska säga "jag heter inte henrik" och då ska jag skälla ut honom och ifrågasätta varför inte han sa något tidigare och även här ska jag ha en kompanjon med mig vid namn Hanna. (det kan finnas en risk med detta, det skulle bli jobbigt om personen faktiskt heter henrik)
3) Här krävs det också en kompanjon och det är så klart hanna där med. En av oss klär ut sig till kyckling och en av oss klär ut sig till höna sen ska vi stå på varsin sida av en väg och leka leken "kom alla mina små kycklingar" men istället för att vara rädda för räven så är vi rädda för bilarna.
så långt har jag kommit hittills och jag måste säga att jag inte kan ta åt mig alla ära åt dessa finna idéer om saker som ska uppnås i livet eftersom att jag har kommit fram till dessa grejer med mina kompanjoner som ska delta.
Och ja jag är 17 år, men vafan man lever bara en gång och jag tycker det här verkar asgrymt och bara måste göra det! Så varför ska jag låtsas vara super mogen och leva tråkigt när jag inte är en sån person? mmmmhmmm juuuusteeee!
//Josephine
